Skriver samma rubrik för tredje gången. Ska alltså opereras imorgon. Jag skrev ju det här för ungefär två månader sedan då det egentligen var planerat att jag skulle göra den här operationen men det blev framflyttat då jag åkte på min tredje influensa för den vintern. Så det sattes det nya datumet 16e maj. Jag har hittills tänkt att det är långt kvar och inte insett förens förra onsdagen då jag var där för inskrivning osv att det faktiskt är dags snart, och nu sker det imorgon.

Förra gången opererades jag på nya karolinska och den upplevelsen och den operationen var bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Snälla och trygga människor, läkare och sköterskor, fräscha lokaler, ett eget modernt rum och en helt ny operationssal. Allt gick så smooth.

Denna gång ska jag opereras i Huddinge, på ett sjukhus som känns som 100 år gammalt, kommer troligtvis behöva dela nått gult sunkigt rum med någon och jag är nästan helt säker på att nååått kommer hända som gör att det blir en "dålig upplevelse". Är verkligen inte otacksam utan tvärtom jätte glad för att jag fått chansen att bli av med mitt hjärtproblem. Men det är svårt att tro att det kan bli lika bra som förra gången...

Nu har jag precis skrubbat mig som man ska göra inför operation och ska gå och lägga mig snart för väckarklockan ringer vid 05. Kanske lika bra att va trött så man däckar lätt innan operationen. Längtar tills de är över.

Idag var andra gången jag tränade på mitt nya gym Iform och måste verkligen säga att jag trivs såå bra! Är fortfarande lite för ovan för att gå runt o testa alla maskiner, får göra de med Agnes nån gång nästa vecka. Iaf lära mig vart de finns så att jag inte ser så virrig ut när jag ska hitta saker haha. Men hittills har jag och Agnes gått på ett spinningpass, det var mitt första någonsin och det var piiiss jobbigt men ganska kul ändå, man vart ju heelt slut efteråt trots att de bara var 30 min, mitt mål är att kunna köra båda passen efter varann alltså 1h cykling, vore ju kul o lyckas med det. Annars har jag testat stairmastern, löpbanden, chinsmaskinen och aa cyklarna, men nästa vecka tänkte jag testa något annat pass och även trappmaskinen, den är jag as taggad på!!

Är overall väldigt nöjd, gillar lokalerna och att allt är så fräscht, ska nog även käka frukost där någon morgon.

puss

såhär stark var jag förförra sommaren

07.00 var vi inne på karolinska, då hade jag rena kläder som jag fick byta till "operationskappa" och snygga tanttrosor haha. Hade inte ätit något sedan middagen kvällen innan då man skulle vara fastande sedan midnatt. När jag kommer till sjukhuset tar de ett ekg på mig och sätter i droppet. Droppet var nog det värsta med hela den här upplevelsen, gjorde otroligt ont att sätta i så jag håller ju såklart på att svimma och spy. Efter ett tag får jag ta massa alvedon och de kopplar loss sängen och säger nu är det dags. Vi åker ner från våning 11 som är hjärt och kärl avdelningen typ till våning 4 tror jag där operationen ska ske. När vi kommer ner blir vi stoppade av en massa läkare som säger att vi inte får komma ner än. Det var tydligen en annan patient som skulle göra samma operation som hade förtur. Lilla jag låg där i min säng helt platt och blev typ ignorerad. Jag var ju skit nervös när jag åkte ner för operation.

Men sen blev det inget med det så vi åkte upp igen, kopplade fast sängen och fick chilla lite till, typ 4 h till. Sen var den här andra patientens operation klar och det var min tur. Jag fick ta fler alvedon och denna gång även något sorts lugnande piller som jag tror var "the major key" till att jag tyckte att opereras ha helt okej, faktiskt nästan lite roligt. Rullas återigen ner till våning fyra, får en glimt av den underbara utsikten på vägen, kommer ner och känner mig inte alls nervös (återigen troligtvis tackvara pillret) snackar med sjuksköterskorna, varnar dem om allt jag sätt på greys anatomy och att dom inte får göra samma misstag, var vid den här tidpunkten nog lite borta av pillret. Sen ber jag dom o söva mig snabbt vilket de veerkligen gjorde. En sjuksköterska stog med en syrgasmask redo och den andra sköt in sömnmedlet, jag däckade på seriöst två sekunder för jag märkte inte ens när hon satte på masken.

Grejen var att jag inte sövdes helt. De sövde så att ifall jag skulle vakna så hade min kropp också varit vaken och jag hade kunnat gå därifrån om jag hade velat. Jag var alltså inte nedsövd helt utan sov mer som en vanlig fast lite djupare sömn. Minns när jag blev väckt i operationssalen när dom skulle flytta över mig till min säng igen så hade jag drömt under hela operationen och tänkte, väck mig inte jag drömmer ju! Sen däckade jag igen.

Nästa gång jag vaknade var på uppvaket, rullades ner för operation vid 12 och kom ut vid halv 4. Där hade jag nån slang framför näsan som gav mig syrgas, som i the fault in our stars. Hade alltid föreställt mig att man knappt skulle känna av att ha en sån men den var faktiskt jätte obekväm. Låg på uppvaket med en annan tant som låg och hostade bredvid, såå äckligt. Så så fort läkaren hade varit inne och sagt att allt gått bra, minns inte detta så väl, och sjuksköterskorna kollat o så kom det in en så söt sjuksköterska, kille, som lånade ut sin mobil och lät mig ringa upp till mamma och Valter. Därefter sa jag till dom att jag ville upp till mitt rum.

Hade konstigt nog såå ont i mina hälar när jag vaknade efter operationen. Framförallt höger och hade det i typ en hel dag efter operationen också. När jag kommit upp igen till mitt rum var mamma och pappa där, Valter kom även efter ett tag. Jag fick käka otroligt goda köttbullar (sjukhusmat är ju underbart) kan också varit så att jag inte ätit på 21 h och hade tyckt att vad som helst var gott.

Anledningen till att jag tror att jag inte tyckte operationen var så jobbig var dels tack vare pillret men även att jag inte hade ont när jag vaknade. Tror att det är så stor skillnad och vakna och ha ont, jämförts med mig som låg på sjukhus och mådde nästan lika bra som hemma. Efter operationen fick jag chilla på sjukhuset några timmar och sen fick jag åka hem.

Hade ont i såret där de gick in för operationen dagarna efter och var till och med inne på min avdelning en gång till för att kolla svullnaden och de extraslagen som mitt hjärta höll på att slå hela tiden. Det var såklart ingen fara med det och idag mår jag bäst av alla dagar faktiskt :)

Alltiallo, kanske inte direkt frivilligt skulle göra om det imorgon men jag tyckte inte det var så farligt och hade snarare ganska kul.